på bild

så låg man där. nykommen och alldeles lealös, fnittrig och trött. han går ut för att tvätta av sig och vänder sig om och ser på mig. när han öppnar dörren igen har han kameran i handen och jag ler. den närmsta timmen glömmer vi bort oss med han bakom kameran och jag fryser inte ens trots nakenheten. blir inte obekväm eller stel. om det är den nykommna känslan i kroppen eller att han har klättrat upp över mig i soffan och står med skrevet i min näshöjd med kameran strax över huvudet på mig och jag inser hur absurd situationen borde se ut och blir fnittrig, som gör det, kan jag inte avgöra. men fint blev det. och nu när jag precis ringde är det första han säger med halvkvävd stämma är "gissa vems bröst jag kollar på" så vet jag att det är mina.

/Fröken D