skräcken

jag vet inte hur jag ska börja det här. jag har nog fyra påbörjade meningar som jag inte kunnat fortsätta från för allt låter corny eller bara tort och tråkigt. det låter fel, för en känsla som är fel? en känsla som infinner sig när allt blir lite för naket. när jag vet att han vet allt det där. och han står där framför mig och jag vet att det är meningen att jag ska vilja se honom naken, jag ska vilja ha honom naken och nära, när det är meningen att jag ska vara kåt. men inget händer. när sängen är för trång och det är för svettigt undet täcket som klibbar fast och jag inte kan röra mig för mitt knä hamnar antingen i väggen eller i en rygg. en rygg som känns för nära för att vara nära. när den fysiska närheten gör att jag sätter upp en skyddande vägg.
när vi ligger med varandra och det är för mycket ord. när närheten som har fått mig att våga säga det jag vill ha, när närheten har blivit min hjälp till att öppna munnen och sätta ord och fingrar på och i min fitta. språket som närheten har fått har kantats av vår gemensamma fånighet, men när jag vill ha allvaret vet jag inte hur jag ska ta fram det, utan jag klär det i fånigheten och någonstans i magtrakten börjar jag må illa.
det är först ett par mil senare som en telefon blir blöt av tårar men jag säger inget av det här. jag säger allt det andra. allt det andra som tar för stor plats och som inte är van att behöva kämpa om uppmärksamheten.
men nakenheten, den fåniga nakenheten, när jag inte vill se honom stå naken framför mig, sträcka på sig och plötsligt stega iväg och fisa, komma tillbaka och le under lugg. bekvämligheten som jag inte vill vara utan men som jag ibland vill slippa. som jag vill byta ut mot oberäkneligheten, mot kuken i fittan och inte veta precis vad han vill men att han tänker ta mig med där det är som bäst och hårdast. där jag inte måste vara den som lägger en hand mot min hals, ser till att knullet är hårt nog, kommer med skamligast förslag eller ser till att bli used. det är det här som skrämmer mig mest. att nakenheten ska bli ett fall.

/fröken D

bikten

fröken d nämnde det lite här
det här med att upptäcka att man är sexuell som barn
jag har inte något minne av att jag runkat när jag var liten. det började jag inte med förrän jag var runt 20..min flatvän försökte ge mig tips men jag fattade inte alls hur man det skulle gå till.. det gick inte, och det där med duschen har aldrig funkat för mig

jag minns tydligt att jag hade tillfällen då jag var kåt som barn, i lågstadieåldern där någongång. (jag undrar om man blev våt på den tiden?) jag stod i en stor mataffär en gång och råkade hitta en serie-pocketbok där de knullade. jag minns fortfarande att det var en kvinna som låg på rygg på en man och knullade honom. jag var fascinerad över att man kunde knulla så. min barbie och ken hade ju alltid kört missionären. det här med att knulla med barbie och ken började också tidigt.
jag märkte att jag hade en dragning. att jag inte kunde sluta läsa i den där boken och att det kändes så förbjudet.


mina föräldrar har aldrig pratat sex med mig som liten mer än att man läste någon bok om hur lillebror blir till, den genren.
i min familj var det där med sex något man inte pratade om. under hela min uppväxt zappade man bort sexscener på tv:n. sex var aldrig ok mer än mellan man och hustru och det var något väldigt privat, heligt till och med.

nu är jag på väg att outa något jag skämts för i många år. när jag väl berättade för någon ( det är inte så många mer än fröken d som vet) så sa fröken d att ”men det där är ju inget konstigt, sådär tror jag många gjort”
jag visste inte. jag vågade aldrig säga det till någon
det var en hemlighet så länge.

ok. confessiontime:..min hemlighet är det jag och granntjejen pysslade med.. det var också runt lågstadieåldern ungefär, ev tidigare jag minns inte helt... vi lekte massa gjorde ditten och datten och vi lekte också ”kille/tjej”. det jag mest minns av det är att vi hånglade. hon låg på mig och gned sig mot mig och jag tror vi hade någon slags pinne som hon fäste runt höfterna.
vi gjorde det alltid i smyg i någon lada. jag tror inte jag kom eller så på något sätt men jag gillade det och jag fattade inte riktigt varför.
redan som barn verkar jag ha varit rätt kåt för jag minns att jag ville leka det här mycket oftare än hon ville.
jag kan inte komma ihåg att jag hade tyckte om henne sådär extra..hon var min vän och jag ville att hon skulle gnida sig mot mig.

sen så flyttade hennes familj
jag undrar vad som hade hänt om hon hade stannat. om hon tröttnat på att jag ville leka sådär ,om jag tröttnat. jag visste att det var något ”dåligt” som absolut ingen fick veta.
ingen har vetat i alla dessa år.
så nu outar jag det i en blogg

jag har ingen kontakt med henne trots att hon inte flyttade så långt ifrån där jag växte upp. jag såg henne för något år sedan och vi har inte pratat sen vi var små.. vi var ju bara barn och vi lekte och upptäckte vår sexualitet men jag kan fortfarande inte riktigt stå för det. inte inför henne och inte för mig själv riktigt än.. när jag ser henne så tänker jag bara på det här. och känslan jag hade av att känna att jag gjorde något fel. jag skäms fortfarande litegrann


det här med barns sexualitet är ju så tabu.
hur kan det komma sig att man har driften så tidigt när kroppen ändå inte är redo att knulla?
om jag själv hade barn så vet jag inte riktigt hur jag skulle hantera det att mitt barn blir en sexuell varelse vid tidig ålder. hur dealar man med det och vart går gränsen?
när är det ok för ett barn/tonåring att ligga första gången? om vi hade klätt av oss och petat fingrar i varandra så hade ju det kunnat räknas som samlag.
( sen är ju det där med hur man förlorar oskulden en hel diskussion i sig, vad som räknas osv.)

och som vanligt. har man secrets man vill dela här så går det mer än bra.
minns du din barndomskåthet. hur kändes den och vad gjorde du med den?


/fröken b

little miss naughty

mitt senaste inköp.
åh,,. jag vill använda den nu.
bli knullad hårt med någon som drar mig i håret. någon som slänger runt mig medans jag inte kan se någonting. bara ligga där och fokusera på att känna

/fröken b

onanifrånvaron

på ett bra tag har jag inte ens rört mig själv. inte känt tillstymmelsen till kåthet. för några helger sen var jag hos stadigt och jo vi låg ju, (fick svamp, woooho. men mer om det nån annan gång men under våra rosa täcken har skrivit en del om det fenomen jag själv verkar ha upplevt, tack kroppen)
men som man kan räkna ut med lilltån så var jag tillbaka i gemet igår. jag ska få besök ikväll av en long lost dear friend, och jag är lix inte den som onnar när jag har besök. så jag kände att det kröp lite i kroppen igår och tänkte om jag börjar leka så kanske det kommer sig. det verkade då inte så. till en början. hur mycket jag än försökte förföra the klitt så ville den inte.
men typ plötsligt så låstnade det. och jävlar vad jag kom. jag kunde inte ens hålla tyst. det verkar lite som att dom små orgasmerna bara vill bli större och hårdare. jag längtar tills jag fyller förtio. enligt Oprah så är det ju då jävlar..

/fröken D

fitthår igen

så var det det här med hår igen. fröken b uppmärksammade mig på att same shit, different day ania skrev om fitthår eftersom aftonbladet har en fin undersökning där jefligt många säger sig vara helrakade. jag håller med ania i ungefär det mesta hon skriver och lika så många av kommentarerna (tex lsm som nämner att fitthår är ett utseendeideal som många blir nerklankade på om dom följer, medans ex tighta jeans, som är minst lika dåligt inte ger någon större uppmärksamhet).

men ja. orka röda märken och invuxna hår. våga vägra barnframstjärt!

btw om nån vågar sig på en komentar är jag Sjukt nyfiken på hur ni ser på hår!

/fröken D

da pillz

kära fuckbook.

för ganska exakt tio år sen började jag äta p-piller. om några år har jag gått på mina piller längre tid av mitt liv än vad jag inte har det.

det var en vårdag, jag kommer precis ihåg hur det kändes, som jag fick min mens. några dagar innan hade jag vaknat mitt i natten med ett fruktansvärt magknip och satt vid köksbordet i pappas knä. han vaggade mig och sa att det nog skulle gå över snart. mamma tittade oroat på mig för ingen av dom förstod vad det kunde vara, jag var ju bara tio. men sen den vårdagen har den magsmärtan återkommit en gång per månad. i början var det två-tre helvetiska dagar av spyor, gråt och sängliggande. mamma skickade mig till skolan men några timmar senare skickades jag hem av någon orolig lärare som tycket jag var lite för likblek och som inte kunde se mig svettas och bita ihop käkarna av smärta.

man skickade mig till en åldrig skolsköterska som sa mig att det inte fanns något att göra mot smärtan annat än att vänta tills du får barn, då går det över, om inte alvedon hjälpte. hey jag är ett barn.

åren gick, i början fick jag voltaren som då var receptbelagt men som ändå inte bet och om jag ens fick i mig dom utan att spy upp dom så deckade jag av. sen fick jag stolpiller som bedövade halva kroppen och som nästan var obehagligare att använda än vad det var att stå ut med smärtan. så blev det någongång i högstadiet. jag bodde hos pappa i vårt gamla hus där han fyra år tidigare hållt mig i knät och sagt att allt skulle bli bra. tidigt på morgonen kände jag den välkända värken i ryggslutet och fjortorårgammalbestämmersjälv stannar hemma i sängen.

riggar snabbt en spann bredvid sängen, ställer ett vattenglas bredvid och intar ostbåge-position med kuddar och täcken runt mage och rygg innan smärtan tar över och hindrar en från att gå upprätt i två dagar. pappa kom upp till mitt rum och undrade varför jag låg kvar och inte gick upp till skolan. med sammanbitna tänder och genom kudden försöka pressa ut förklaringen om mensverk till sin pappa fjortonårgammalmedpinsammaföräldrar. några timmar senare och värken har stegrats med kvidande och gråt och en desperat pappa med fjortonårkansjälvmensontdotter ringer en läkare.

några dagar senare gick jag och min mamma dit. av honom fick jag mina pillz. negativovilligmamma men väldigt entusiastisk fjortonårgemigbefrielsedotter tog tacksamt i mot receptet. till min förtvivlan fick jag veta att jag var tvungen att genomlida smärtan en gång till innan jag kunde börja äta mina piller som skulle ta bort den. men. enda sedan den sista smärtan har jag aldrig känt den igen. annat än i små doser, men det tas lätt bort med en ipren.

men. som Carrie skulle ha uttryckt det. I coldn't help but wonder hur mitt liv skulle sett ut utan pillren? dom ger ju biverkningar. deprimeringar, humörsvängningar, uppfuckade hormoner.. hade jag haft mindre boobs? hade jag mått annorlunda under tonåren? vart en gladare unge? och hur i helvette ska jag någonsin skaffa ungar. om jag nu kommer vilja det om några år typ tio eller så. hoppas på att man är fertil som fan och hålla tummarna för första försöket, eller tvingas återuppleva den sköna kräksmärtan igen och igen och igen? men mest undrar jag hur jag rent psykiskt skulle må utan dom. egentligen, under min hormoniella upfuckning sen barnsben, kanske jag inte alls är en deppig jävel. jag kanske inte alls skulle få anfall av gråtihalsen på ica för att pengarna inte räcker till den där osten, kanske inte skulle bli folkskygg och osocial i perioder.osv.
vem skulle jag vara utan dom där jävla pillren?

och samtidigt, jag trivs ju med mig själv rätt bra ändå, så spelar det egentligen någon roll..? dom kanske inte ens har en större inverkan på mitt lilla huvud. med tio år från närmsta minnesbild så går det inte heller att jämföra.

mina pills har också vart en bov med i dramat då jag väl har haft kondomsex sådär femgånger i hela mitt liv. jag har själv varit den största boven och många gånger viskat, det behövs inte jag knaprar piller.. enda gången jag använt kondom, vad jag minns, var på en festival. med den dåvarande, syntharn, vi skaffade kondomer där, för vem vill ha sperma i sin sovsäck?

men så länge tack trionetta och trinordiol för att jag kan leva livet, nu väntar vi bara spänt på det här med det mytomspunna manliga p-pillret.

/Fröken d