äter räkor och får vitt vin av mamma. lite stuck in the 90's men gillar det. en fredag i småorten dit jag nu är flyttad. jag och b lever på distans nu. jag kommer inte sitta och kasta kuddar på dumma pojkar i hennes soffa.
lyssnar på Jonathan Johansson och precis när jag kom upp till mitt rum för att götta ner mig under täcket och vara nöjd, så ser jag ett meddelande från svåra H. Han är en gammal bekant från folkhögskoletiden. så stinger en såndär medvetenhet till i mig. här ligger jag, ensam, ute i ett hus snudd på ödemarken. precis sådär långt bort för att inte orka in till stan. precis när andra sätter sig på den där puben och dricker den där ölen. träffar varandra. så ligger jag kvar här. hade han inte hört av sig hade jag inte tänkt på det. då hade det där livet varit sådär på lagom twitteravstånd att jag inte behöver bry mig om det. men nu. nu vet jag att jag hade kunnat vara med, med och träffa dom där människorna, dom där som skulle på nån fest i stan som verkar cool. sån som man kanske skulle ha kul på, som man kanske borde vistas på.
men jag pallar inte.
och mest av allt det enda jag vill ha är lite fin kärlek. nån som kramar mig och stryker mig längs ryggen. och det finns inte där. däremot kan jag ge mig själv det näst bästa. en insvepning i täcket, ett nytt CSIavsnitt och duntofflor. det är mina egenkramar och jag tycker mest om dom just nu. det är dom jag behöver och det är dom jag tar mig.
/Fröken D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar