Sidor

onsdag, juni 30, 2010

30 timmar

jag låg med designern. i över ett dygn. han frågade mig innan vi sov hur många gånger vi legat med varandra hittills, jag chansade på fyra-fem gånger. dagen därpå när jag skulle ta bussen till syster trodde vi på sju-åtta. alla gånger jag försökte ta på mig kläder gick åt skogen. mitt enda par trosor var oskönt stela vid familjebesöket, å andra sidan mjukade sommarbusssvetten upp dom.

vi pratade, knullade och kollade på tvserier. fotade mig, med och utan kläder. att känna hans händer och hud mot min, hans svett och enorma lårmuskler, dra tag i hans korta lurvhår och skita i att fönstret är öppet och kids leker på gatan utanför. hans fingrar i mig och mina på mig. hitta rytmen av två kroppar som läser varandra och flyter med och mot varandra.

han fick ett telefonsamtal och vi väntar på att solen ska flytta sig, jag hör hur glad han blir, och vi kramar varandra hårt och länge. han drar mig upp, över sig i soffan, kramar mig och jag har hans läppar mot min hals, mina mot hans hud. vi hånglar och han drar upp min korta klänning. han kysser hela mig och är exhalterad över hur min kropp känns. jag över hur hans händer känns men säger det inte. hur välbekant nya och starka dom är. precis så som jag vill att någon ska ta i mig. inga ursäkter, enkom behovet av mig. min kropp. min faschination över hur jag inte når runt hela honom, hur det hela tiden finns mer hud, mer muskler mer att ta i. hur musklerna i hans ljumske och höft möts, hur len och tunn huden är där och på insidan av hans armar. att jag ligger utsträckt i solljuset och ser mig själv och hur han ser mig, att han begär mig. hur bekvämt jag traskar runt naken i hans lägenhet, dricker kaffe och röker cigg i hans soffa, står i dörröppningen till badrummet och håller upp mig själv i listen, blir längre än honom, han håller mig på axlarna och säger att det är fint att se mig sammansatt och jag känner det som att jag kan bära hela världen.

vi hånglar i soffan och han drar upp min klänning. vi pratade om vårt orrspel, hur vi talar i kod, att vi tänkt på det här sen sist. sen tre år sen. och hur mycket som hänt. hur jag nu kan skeda honom fast han är 30 kg tyngre och 20 cm längre. hur liten jag känner mig och hur det hårda går ihop med det mjuka. att det var fint att se att vi båda står upprätt. hur annorlunda och självklar jag känner mig nu mot för tre år sen. att allt sitter ihop i oss själva.

på morgonen när jag vaknar två timmar innan honom. våga väcka honom när huvudet börjar snurra ur kontroll. att han ligger ovanpå mig och jag stryker honom över ryggen och jag säger att det känns mycket det här. vi övar oss på klarspråket och han kysser mig mer än någonsin tidigare. vi skrattar och jag frågar honom tusen frågor jag aldrig vågat fråga innan. jag frågar honom för han får inte bo på pidestalen längre, det är i mitt tillhåll. jag frågar om hans känslor och säger att jag är egoistisk och oftast tänker bara på mina egna, han berättar hur han övar på att uttrycka sina, hur hjärnan inte är färdigutvecklad förrän vid 24 och det klickar till i mig. vi diskuterar kbt och hur det känns när omkopplingarna sker.

det var ett fantastiskt dygn. och det är där jag håller det.
och ett skavsår i fittan och hångelskav i halva ansiktet.

/ Fröken D

Inga kommentarer: