jag gillar när jag ligger i soffan och kollar på en svt-dokumentär och har absolut ingenting för mig, och jag får ett sms av min kollega O. jag gillar att han luskat ut (via fejjan såklart) att jag är hemma i stan igen och lite undrande kollar vad jag gör. att han sen dyker upp i fullmc-mundering och lånar min dusch och ligger på min axel i soffan till futurama och en kass film. efter 48 minuer av filmen tröttnade jag och hånglar upp honom. det blir rätt svettigt fort i en soffa av ull. och svängrummet är inte det bästa, så jag släpade upp honom i sängen och han hittade min punkt med sina fingrar och jag kommer mer och på ett sätt som inte hänt på så jävla länge att jag skakar och krampar i hela kroppen, fnittrar och känner samtidigt gråt i halsen. sväljer och ser hans leende och somnar mot hans bröst. gillar att när jag vaknar under natten och vänder på mig så finns han där och drar mig nära sig. håller om mig och luktar mig i nacken.
men jag släpper inte garden. även om jag vill. jag vill komma närmare, men, just nu vågar jag inte. jag vill bara ha det såhär, fint och nära, orkar inte ha relationssnack och ångest. jag gillar våra sms och att vi ses då och då, precis så att jag saknar honom, saknar en arm.
men alltid i menstider så börjar jag tänka, jag saknar även någon att prata med. men bara ibland.
/Fröken D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar